Ja. Men. Jag brukar aldrig gnälla om vad det kostar att gå på restaurang. Om det är bra. Det var det verkligen. Men frågan är ändå om det smakade som det kostade i det här fallet. Det var helt cp-dyrt. Frågan är nästan om någon mat är värd så mycket.
Det är inte enbart mat tänker jag. Det är konst. Konst är dyrt. Om det är bra. Har man möjlighet att avnjuta den kan man skatta sig lycklig. En stund. Jag kan inte ha David Sylvian hemma i vardagsrummet sjungandes för mig när jag är ledsen, det skulle vara alldeles för dyrt och dessutom omständligt. Men jag kan sätta på hans skiva och få lite tröst.
Men vänta nu... det där är en lite haltande liknelse. :-) Fast jag tror du fattar vart jag vill komma. .
så här ett litet tag efter tycker jag att hela upplevelsen har växt.
Det var riktigt riktigt bra.
Jag är helt med på ditt resonemang. Så lever jag hela mitt liv; inte snåla på det goda.
men, trots allt, frågan är berättigad: Var går gränsen?
jag ska inte snubbla runt i buskarna utan konstaterar att middagen, utan några direkta utsvävningar med en massa drinkar och annat gick på ca 7300. Var det värt det? Efter som vi hade presentkort på ungefär halva beloppet så kändes det ändå ok, men...
Värt pengarna eller inte...hm. Ja, det är ju upp till var och en - som har råd ;-) - att bedöma. Men om som du säger nu, att upplevelsen eller t.o.m. minnet av den växer efterhand - ja, vad är en upplevelse värd namnet värd? Onekligen intressant. Jag tänker att vi bara sett början av prisutvecklingen på de riktigt, riktigt "konstnärliga" krogarna. Det kan komma att bli hur-dyrt-som-jävla-helst. Vad kan inte vin kosta, liksom. Nu bli man inte berusad av käk, men ändå. Det kommer att vara exklusiviteten man betalar för. "Dilamm uppfött på mjölk från en tacka som enbart ätit tryffelpuré och druckit äppelcider." Only for me, ett enda exemplar av en rätt. Typ. Galet, javisst, men det är det att hälla ut en pava champagne i vasken också. Äh, jag vet inte. Eller så är det bara riktigt jävla gott käk, med galet roliga inslag MEN som man lika gärna kan läsa om medans man långkokar sin böff bårginjång som blir himla god den med.
jag tror att jag var lite otydlig jag tänker att det ändå finns en gräns för hur mycket själva "maten" kan kosta, med vissa undantag. resten av priset man betalar är ju liksom för upplevelsen, precis som du var inne på. och om upplevelsen kostar väldigt mycket så får man ju fundera vilka andra upplevelser man kan få för de pengarna. det kan ju bara bli så kul att sitta på en stol i ett rum och äta mat
allt detta förutsatt att man inte har en "oändlig" budget, fast det är ju inte så intressant att diskutera utifrån det iallafall.
6 kommentarer:
bra
Ja. Men. Jag brukar aldrig gnälla om vad det kostar att gå på restaurang. Om det är bra. Det var det verkligen. Men frågan är ändå om det smakade som det kostade i det här fallet. Det var helt cp-dyrt. Frågan är nästan om någon mat är värd så mycket.
Det är inte enbart mat tänker jag. Det är konst. Konst är dyrt. Om det är bra. Har man möjlighet att avnjuta den kan man skatta sig lycklig. En stund.
Jag kan inte ha David Sylvian hemma i vardagsrummet sjungandes för mig när jag är ledsen, det skulle vara alldeles för dyrt och dessutom omständligt. Men jag kan sätta på hans skiva och få lite tröst.
Men vänta nu... det där är en lite haltande liknelse. :-)
Fast jag tror du fattar vart jag vill komma.
.
så här ett litet tag efter tycker jag att hela upplevelsen har växt.
Det var riktigt riktigt bra.
Jag är helt med på ditt resonemang. Så lever jag hela mitt liv; inte snåla på det goda.
men, trots allt, frågan är berättigad: Var går gränsen?
jag ska inte snubbla runt i buskarna utan konstaterar att middagen, utan några direkta utsvävningar med en massa drinkar och annat gick på ca 7300. Var det värt det? Efter som vi hade presentkort på ungefär halva beloppet så kändes det ändå ok, men...
Värt pengarna eller inte...hm. Ja, det är ju upp till var och en - som har råd ;-) - att bedöma. Men om som du säger nu, att upplevelsen eller t.o.m. minnet av den växer efterhand - ja, vad är en upplevelse värd namnet värd? Onekligen intressant.
Jag tänker att vi bara sett början av prisutvecklingen på de riktigt, riktigt "konstnärliga" krogarna. Det kan komma att bli hur-dyrt-som-jävla-helst. Vad kan inte vin kosta, liksom. Nu bli man inte berusad av käk, men ändå. Det kommer att vara exklusiviteten man betalar för. "Dilamm uppfött på mjölk från en tacka som enbart ätit tryffelpuré och druckit äppelcider." Only for me, ett enda exemplar av en rätt. Typ. Galet, javisst, men det är det att hälla ut en pava champagne i vasken också.
Äh, jag vet inte. Eller så är det bara riktigt jävla gott käk, med galet roliga inslag MEN som man lika gärna kan läsa om medans man långkokar sin böff bårginjång som blir himla god den med.
ja, jo
jag tror att jag var lite otydlig
jag tänker att det ändå finns en gräns för hur mycket själva "maten" kan kosta, med vissa undantag. resten av priset man betalar är ju liksom för upplevelsen, precis som du var inne på. och om upplevelsen kostar väldigt mycket så får man ju fundera vilka andra upplevelser man kan få för de pengarna. det kan ju bara bli så kul att sitta på en stol i ett rum och äta mat
allt detta förutsatt att man inte har en "oändlig" budget, fast det är ju inte så intressant att diskutera utifrån det iallafall.
Skicka en kommentar