tisdag, juli 13, 2010

Vi hittade en hund på gatan ikväll


Det var en trevlig och väluppfostrad terrier, om än något ivrig. Han hade ingen nummerbricka. Vi ringde polisen. Sen gick vi på en ganska lång promenad i området. Efter 15-20 minuter gick vi förbi ett hus. Dörren stod öppen. Han ville gå in där så vi gick upp till dörren och knackade på. Det visade sig att han bodde där. En pappa och en dotter satt och snackade vid köksbordet, han med sin fjärde GT, och blev glada när han kom. Slutet gott allting gott?

4 kommentarer:

Godiva sa...

Nummerbricka?

Aha, telefonnummerbricka?

Note to self.

Söderberg sa...

Det är ju otroligt smidigt. Det enda som var lite konstigt var att han satt och groggade istället för att vara ute och leta. Hunden hade ändå varit borta i säkert en timme.

Godiva sa...

Jepp. Vinterreflexhalsbanden har jag mobilnummer på, men insåg när jag läste det här att sommartid har de inte alltid halsband på, om man varit nere och badat tex. Sen vet ju iofs alla grannar här var mördarhundarna hör hemma, men ändå. Tikar som löper kan rymma rätt långt bort om det är så.

På landet är man nog mindre stressad om en hund sticker, men i stan med trafik skulle jag inte våga bara sitta och vänta. Hundar hittar förstås hem om inget händer, men de kan ju bli påkörda eller helt enkelt stulna.

När våra drar iväg är jag mest rädd att en galen godsherre ska skjuta dem, av misstag. Skäl gott nog att cykla efter med visselpipa.

När de sticker här så drar de ner till sjön, rullar sig i kanadagässbajs, äter vass och badar i dyvatten. Kommer hem en halvtimme senare, överlyckliga,och ruttenskitiga, som de byrackor de är. Har de tur har de hittat en komocka att rulla sig i också på vägen hem.

Det är ju landet, liksom.

Söderberg sa...

Det är så klart annat på landet. Men i ett villaområde med ganska mycket trafik skulle inte jag sitta hemma och vänta iallafall...

Fast det är klart, risken att hunden ska bli skjuten här är nog minimal å andra sidan

Vår hund är ju hemma och skruttar i trädgården hela sommaren. Dörren står öppen och han springer ut och in. Man märker att han tycker det är toppen. Han är ju så liten så att trädgården räcker för honom.