För er som inte regelbundet läser Friedmans Funderingar kan jag meddela att han nu har flippat helt, igen.

Dans senaste inlägg

Sen åt jag lite mat och drack en öl med Mårten. Sen fick jag onda ögat och blev tvungen att åka hem.

Idag spelade jag in jullåtar med Amanda och Andreas från Idol. De verkade glada.

Jag är ledsen, men det börjar faktiskt dra ihop sig nu...

Även Taken hakade på!?

Kungen Kan-bloggen peakar tillfälligt.

Vad är detta?

Vad visar bilden?

Godtyckligt utvald BVC-tant: En helt vanlig huvudfoting. No more, no less.

Jag, stolt fader: Ett mästerverk! Jag tror vi har en blivande AD i familjen.

F, 3 år: Det är jultomten ju.

Oj, avslöjad!

http://carolineannamaria.blogg.se/1195986193_haha.html

Nu undrar jag: Hur straffar synden sig själv?

Man ska inte gå omkring och vara skadeglad när andra blir förkylda.
Det har man nämligen inget för, som det heter.
Förr eller senare blir man lite sjuk själv, och då finns det en liten risk att man ångrar att man var så dum och egocentrisk och självgod.

Men, åter till frågan, hur straffar synden sig själv egentligen? Straffar den inte mig trots allt? Min synd straffar mig. Jag straffar mig själv genom att begå en synd. Alltså: "Syndaren straffar sig själv" möjligtvis. Men inte fan straffar synden sig själv väl? Jag fattar inte. Kan nån hjälpa till?

undrar
Söderberg

(Obs! Gubben på bilden är inte min.)

Public Service?

Detta är inte ett inlägg i debatten om public service.

Jag älskar SVT2s temakvällar. De är lite ojämna, men alltid intressanta och ambitiösa. Ofta en blandning av lite dokumentärer, prat och spelfilm.

Exempel på teman som har avhandlats: Frosseri, Samer, dödsstraff och Fidel Castro (Som tydligen var över gränsen).

Igår var temat familjehemligheter. Toppen! Tre helt ok dokumentärer och lite snack. Konstigt att de inte avslutade med "Festen" bara.

Det handlar om en blogg som handlar om allt och inget

carolineannamaria.blogg.se
Med betoning på inget

Det blir lite skräp när man renoverar också...

Det här var för övrigt det tredje lasset jag körde till tippen idag.


.

Det handlar om mig.

Det finns många saker jag gillar, som till exempel:

1. Att slå in saker i aluminiumfolie noga

2. Att äta ost

3. Dogville

4. Att ha på mig mössa

Men det finns också saker som jag inte alls gillar.
Bland annat:

1. Cornflakes mellan tänderna

2. Så som i himmellenn

3. Mycket annat som jag inte kommer på just nu.

Vissa gillar vintern mindre än andra

Jag tackar Die Quelle för det här tipset:

Vinterhat ?

Bland annat i det här klassiska avsnittet.

Damen till höger har varit med i Seinfeldt femton gånger.

Lite segt ikväll. Tur ändå att jag träffade min gamle vän Pjotor Birlich.

Memo to self: Det ordnar sig alltid. På nåt sätt. Typ.

På Rabarber spelar de snobbar-som-jobbar-jazz till fotbollen.

Mycket bizarrt.

Just nu i Vasastan: Skyltpolisen slår till mot misstänkt krögare.

Boende kring Odenplan uppmanas att stanna inomhus och ta bort de där röda jävla filtarna från fönster och balkong.

F on food, del 88

Frank kommer fram till mig med ett kvitto från Clas Ohlson.

F: Vi måste handla till jul.
Vi behöver russin, peppar och kakor.
Då kan vi baka det man behöver till julen

Jag: Pepparkakor?

F: Precis, pepparkakor. Peppar Kakor

Nu har köket kommit.

Larry King krånglar till det.

Jag hittade länken hos Schyffert. Tack.

Strax efter att den förra dialogen utspelade sig hände det här:

Vi har ätit klart våra McJunkfood Deluxe i bilen, så jag kör upp till soptunnan för att slänga allt skräp. När jag trycker ner påsen i soptunnan ramlar hela fronten på soptunnan ur och skrapar upp lacken på vänster framdörr.

Jag måste gå in och prata med killen igen.

Han var helt övertygad om att det var en hämnd för att han orättmätigt anklagat mig för att vara murvel, men hade inte så mycket att sätta emot.
Ut och fotografera av bildörren...
Byta nummer, namn, försäkringsbolag m.m.

Vilken oväntat rolig dag det blev.

Eller som F skulle ha sagt: Det är helt perfekt pappa, helt perfekt!

Strax efter att det förra videoklippet togs höll jag på att bli anhållen av McDonaldspolisen

En man kommer fram till mig.

McCop: Här får du inte fotografera. Radera bilden direkt.

Jag: ??? Vaddå?

McCop: Du får inte fotografera här, radera bilden direkt sa jag.

Jag: Eeh...hur ska man veta det, det sitter ju inga skyltar någonstans, och dessutom; varför får man inte ta bilder här?

McCop: Nej det sitter inga skyltar, men så är det, det är vår policy. Det är alltid en massa folk från aftonbladet här och fotar, sen åker de hem och skriver skit om oss. Få se på bilden du tog! Jag vill se när du raderar den.

Jag: hmm...jag kommer inte åt bilder eller videoklipp som jag har tagit i mobilen, den är trasig (sant, k850i suger balle). Titta själv, här står det noll bilder, fast jag just tog en bild.

McCop (nu mycket skeptisk, och helt övertygad om att jag är en förklädd journalist (?) från aftonbladet): .....varför tog du då bilden?

Jag (snart avslöjad som bloggidiot inför de cirka 40 andra personerna i kön som nu lyssnar mycket intresserat): ...jag vet inte egentligen, jag tyckte menyerna var lite kul, jag tänkte kanske skicka den till min blogg, men jag vet inte...så kul var det ju inte...vet inte om det skulle bli nån bra grej egentligen, nu när jag tänker efter.

McCop: Jaha, du fotade menyerna? Där uppe?

Jag: Ja, jag tyckte de var lite häftiga typ.

McCop: Ok, då var det inget.


(edit: av princip skriver jag aldrig namnet på "kvällstidningar" med stor bokstav. Det är väl nån sorts tyst protest...haka gärna på, ni som också föraktar "kvällspressen")

Ingenting på McDonalds heller.

Just nu på Nynäsvägen: nästan ingenting.

Söderbergs renoveringsblogg gästspelar igen.

Nu är det halvtid utan vila i renoveringshelvetet. Tre veckor har gått. Tre veckor kvar. Nu är golvet snart klart på övervåningen, sen ska bara köket in och elen kopplas. Efter det återstår undervåningen...Vi hade tänkt flytta tillbaka nästa helg, men vi trivs så bra i Hammarbyhöjden så vi bestämde oss för att stanna ett tag till.

Fråga: Hur lika är Anders Timell och Puyol egentligen?

Nu har vi blivit utkastade från lägenheten, så nu blir det bilen tills renoveringen är klar.

Jodå, idag också.

Tuffastegrejertävlingen fortsätter. Haka på du också!

Huskorset:
En svensk manlig filmstjärna.




Gustave Gaudras:
Jag har en fotboll som Kim Källström har sparkat på. Jag hittar den dock inte längre. Den har försvunnit. Räknas den ändå?

Peter Barlach:
...ett capo som tillhört cornelis.




Johan Lindqvist:
min toalettdörr lyser grön när det är ledigt.
och den lyser rött när det är upptaget.
detta är mycket tufft.

det tuffaste jag äger.




Söderberg:
Detta är ett trettiotvåkanalers mixerbord. Handbyggt jada jada...jag blir tuff varje gång jag kommer till jobbet och ser det.

Sökningar som leder hit.

Alltid lika kul. Lite gott och blandat?

Nu tänker jag så här: jag borde skita i att åka hem med min hämtpizza...

...och stanna här för gott. Flytta in och bygga bo.

Gamla tävlingar.

Nu är iallafall priserna för "Klassiska par i historien" och snabbtävlingen ivägskickade till vinnarna, ska ta tag i resten snart.
Var sak har sin tid, utom korven som har två.

Nya friska tag.

För att iallafall glädja er läsare som är lite bittra just nu så har jag ett nytt projekt på gång. Det är kanske inte kul direkt, men ändå nåt nytt. Återkommer mycket snart om detta. Stay tuned!

Ska också skriva klart den rafflande fortsättningen på sommaren -56 samt skicka iväg priser till vinnarna i mina tävlingar. Sorry Anonym och a, priserna är inhandlade och klara, men tiden har inte riktigt varit på min sida.

fett typ äger/S

På förekommen anledning

Jag får otroligt många mail och kommentarer angående min blogg. Mycket smickrande.
Det är både ris och ros, men de flesta är trevliga och välmenande.

En typ av kommentarer skiljer dock ut sig från mängden. De är ganska aggressiva och lite hårda i tonen. De kan låta ungefär så här: "Söderberg, varför har du börjat blogga så tråkigt och konstigt? Skärp dig! Var inte en sån idiot!" och "Du är en jävla fitta Söderberg. Börja blogga roligt igen, inte tråkigt som nu."

Jag har all förståelse för att man inte delar min uppfattning om vad som gör en bra blogg, men måste man verkligen uttrycka sig så där otrevligt. Killar och tjejer, tänk på människan bakom bloggen!

Passar inte galoscherna är det bara att läsa nåt annat, typ Bo Kaspers samlade texter, eller nån kokbok eller så.

Hej/Söderberg

Bäst i år!!! Tack HusKorset!

Kolla in Ricky Gervais m.fl. i toppform!

vandringstecken

varför skuggar du marken framför dig?
varför skakar du oron till skräck?
leta istället efter våra vanligaste vandringstecken
imorgon följer du ett spår
som leder till mig

Nej, ingenting här heller.

raka linjer och räta vinklar, nytt trappräcke och vitt vitt vitt vitt vitt och ingenting

ingenting + reglar

Just nu i Vasastan: ingenting.

fortfarande ingenting

ingenting...

Tuffastegrejertävlingen fortsätter. Haka på du också!

Huskorset:
En svensk manlig filmstjärna.




Gustave Gaudras:
Jag har en fotboll som Kim Källström har sparkat på. Jag hittar den dock inte längre. Den har försvunnit. Räknas den ändå?

Peter Barlach:
...ett capo som tillhört cornelis.




Johan Lindqvist:
min toalettdörr lyser grön när det är ledigt.
och den lyser rött när det är upptaget.
detta är mycket tufft.

det tuffaste jag äger.




Söderberg:
Detta är ett trettiotvåkanalers mixerbord. Handbyggt jada jada...jag blir tuff varje gång jag kommer till jobbet och ser det.

Jag minns hösten -56.

Jag befann mig på Malta, och efter två månaders hårt arbete på vingårdarna var det äntligen dags för mig att åka tillbaka till Sverige och min älskade.
Förmiddagssolen strömmade över Ta'Pinu-kyrkan när jag lämnade den lilla byn Gharb för, som det senare skulle komma att visa sig, sista gången någonsin. Efter en dryg timmes bilfärd kom jag fram till Valetta, där jag skulle avsluta några affärer innan det var dags att åka hem.

Mitt möte med advokat Barlach tog cirka en timme, och efter en tidig lunch bestående av Stuffat Tal-Fenek, kanin i rödvinsås, begav jag mig ner till Grand Harbour. Där skulle jag möta det fartyg som skulle ta mig hem igen. Båten hade tidigare på morgonen rundat Benghisa Point och låg nu bara cirka en halv sjömil utanför hamnen. Grand Harbour tar årligen emot cirka tretusen fartyg, och det var med stora ögon som jag gick runt i hamnen i väntan på motorbåten som skulle ta mig ut till ankarpunkten. Sida vid sida låg fartygen som flytande öar av stål, spända av förväntan och fulla av tillförsikt inför sina fortsatta öden på de sju haven.


Fortsättning följer...

Det här är min tuffaste grej.

Maila en bild på er tuffaste grej till oscarsoderberg(at)gmail.com så får vi se vem som har tuffast tuffaste grej

Inte mycket att blogga om idag. Det är tisdag och enligt Aftonbladet har ingenting, absolut ingenting, hänt.

På allmän begäran: Jag som 4:3 hund i 16:9

Men det är ju, som ni säkert ser, inte det enda problemet med den här bilden...

Vinn hundratusen kronor!!

Den här veckan verkar det iallfall som att jag inte behöver ränna runt på diverse byggvaruhus tidiga morgnar och sena kvällar. Livet börjar återgå till det normala, med den lilla skillnaden att familjen för tillfället bor på 28 kvadrat i Hammarbyhöjden. Man skulle ju kunna styra upp nåt annat, typ hyra en lägenhet eller så. Men varför göra det enkelt för sig. Bättre att ligga lite på gränsen. Känna att man lever, så att säga.

(Edit: Det var tydligen 42 kvadrat visade det sig, men jag tror ni fattar grejen ändå...)

Även ett hus under renovering har sina stunder, även om de är inte många.

Just nu på Ikea i kungens kurva: bloggrepp används en gång för mycket.

Just nu på Lidingö: spännande morgongymnastik.

Ok. Nu är det inte kul längre.